Tåget är Sveriges bästa transportmedel. Det är så säkert att vi genom att välja järnvägen - i stället för bilen - direkt kan minska antalet dödade och skadade i trafiken.

Genom den sinnrika uppfinningen av hjul och räls förs tåget säkert framåt, utan risk för sladd eller dikeskörning.

Om olyckan ändå skulle vara framme är moderna järnvägsfordon precis som bilar försedda med deformationszoner och energiupptagande utrymmen.

Mycket av hemligheten i att kombinera hög hastighet med maximal säkerhet ligger i signaltekniken. Säkerhetssystemet är snillrikt uppbyggt i flera samverkande delsystem.

Stora delar av järnvägssystemet har ATC (Automatic Train Control), en svensk uppfinning och ett av världens mest tillförlitliga säkerhetssystem. Föraren får information från signaler och hastighetstavlor via gula plattor i spåret, så kallade baliser. Om föraren inte reagerar i tid, bromsas tåget automatiskt om det kör för fort.

Att resa med tåg är tryggt, men det händer att olyckor inträffar. Störst är risken vid plankorsningar, det vill säga korsningar mellan väg och järnväg i samma plan.

I avlånga Sverige med över 1 000 mil järnväg finns många tusen plankorsningar. Banverket satsar därför mycket resurser på att förstärka säkerheten, och bygger bort plankorsningar eller ersätter dem med korsningar i skilda plan. I början av 2000-talet fanns det cirka 2 500 äldre plankorsningar. Dessa kommer successivt att få förstärkt säkerhet med bommar och ljus- och ljudsignaler.