Järnvägen

Sveriges första järnväg, mellan Örebro och Nora, öppnades för trafik år 1856. I dag har Sverige ett järnvägsnät som mäter nästan tolv tusen kilometer. Av dessa är drygt åtta tusen kilometer enkelspår, och knappt fyra tusen dubbel- eller flerspår. Merparten, drygt elva tusen kilometer, är elektrifierad. 

Järnvägens roll för persontrafiken har förändrats de senaste decennierna. Från att ha varit ett färdmedel framför allt för längre resor, är dagens tågtrafik också en viktig del i de regionala kollektivtrafiksystemen. Järnvägen, och möjligheterna till tågpendling, har gjort att arbetsmarknadsregioner har vuxit och att människor kan ha hemmet allt längre ifrån arbets- eller studieorten. Det regionala tågresandet är det som ökat mest under det senaste decenniet. Men detta ställer också högre krav på järnvägens punktlighet och effektivitet.  

I dag transporteras mer gods på järnväg än någonsin tidigare. Det finns också en ökad efterfrågan på godstransporter på järnväg, och järnvägstransporterna utgör ofta en viktig länk i transportkedjorna av gods till och från hamnarna eller till lastnings- och lossningsplatser, varifrån godset transporteras vidare.  

Järnvägen är en självklar del av av gods- och persontransporterna.